GRIMNER LYRICS

1. Dom Över Död Man

[Instrumental]

2. Blotet

Ett offer
Vi samlas kring bordet i midvinternatt
Kristi man skall offras
Kristi blod skall flyta
Till Odens ära hans liv tar slut
En man som av sin gud sänts ut
Han kom från fjärran land
Han spred en lögn om en herre vi skall frukta
En lögn som glömmas skall

Yxan höjs i midvinternatt
Träd runt om oss ståtligt står
En gåva från Valfader, be till din gud
Det här är hur Kristus prisar dig
Vi ger inte vika, ty Fimbultyr
Skall ge oss den ära din gud lovat dig
Dagen är här då vi ändar ditt liv
I Hel du skall lida i evig tid

Ett offer
Vi samlas kring bordet i midvinternatt
Med dryck i horn vi skålar
Med dryck i horn vi sjunger
Vi firar vår seger vid bloddränkt bord
I Valhall finns ära, mjöd, fest och strid
Och du talar om synd och förlåtelse
Vi faller med glädje, det finns ingen synd

3. Färd

Natten faller som löven från träden
Vi har lång tid kvar innan vårt mål är nått
Som bröder vi ror vårt skepp mot ett främmande land
Låt gudarnas ljus leda oss mot det vi vill ha

Likt en piska blåser den ylande vinden kallt
Vi har färdats långt, och längre har vi ännu kvar
Stjärnorna leder vår väg mot drömska skatter
Tor styr sin vagn ikapp med vÂra Ârors slag

I tre år vi har rott på detta hav
I tre år har vi hållit ut
I tre år har vi sjungit på denna sång
I takt till årornas slag

Ge inte vika, mina brˆder
Oden är med oss idag
Se asarnas ljus p horisonten
Håll hoppet uppe och låt det leda oss

Havet är hårt men vårt mål är i sikte nu
Vi lägger till vid en strand för att vila oss

Föga anade vi ett bakhåll där
Men vi tog deras liv och färdades vidare igen

I tre år vi har rott på detta hav
I tre år har vi hållit ut
I tre år har vi sjungit på denna sång
I takt till årornas slag
Gör er redo, vi far mot det okända
Tag en åra och kasta loss
Så för äran vi strider till siste man
Tills valkyriorna hämtar oss

4. Ett Likbål För Den Tappre

Nedstigna från ett folk av is
I ett land där ingenting gror
I kylan föds en stridslust stark
En vilja att bryta ny mark
Med skepp som skär havet likt väl
Skall nya världar upptäckas
Drakhövdade, som mörka stormar
Nu hela världen ser vår kraft

Rök skall stiga
Upp mot skyn
Minnesrunor ristas för en tapper man
Ett skepp av eld ner mot havets famn försvinner nu
En resa vänter nu ty ännu är det inte slut

Efter strid i Österled
Har det fallit mången man
Då våra skepp hade funnit strand
Vid ett okänt, främmande land
Yxor dragna, svärd i hand
Över marker vandrar vi fram
Galdrar ljuder, blodad tand
Nu fienden skall falla man för man

När galdrar ljuder över öppna vidder
När slaget börjar och allting brinna skall
Rök stiger mot skyn som ett tecken till gudar
När sköldar spricker och svärden brister

Fallna fränder, spillda liv
Män som aldrig kom hem
Vår hövding föll i bitter kamp
Från gudar var hand sänd
Ett likbål byggs för Ulvars kropp
Resan som väntar är lång
Till Valhall skall han stiga upp
Till ljudet av fränders sång

Röken stiger
Upp mot skyn
Minnesrunor ristas för en tapper man
Ett skepp av eld ner mot havets famn försvinner nu
En resa väntar nu ty ännu är det inte slut

5. Skogsdömd

Bland urgamla träd döljer sig vättar och fä
Trollen sjunger om ond bråd död
En ylande sång skär genom skogen en gång
Månen mörkas och blir röd

Jättarna slår, över bergen de går
Kristna människor bör nu fly
Prästerna flås, deras kyrkor förgås
Dags att vandra till nästa by

Uttröttad av törst har du jagats genom skog
Många år, många år
Tills du fallit ner på knä
Se blod från dina ben, hör förtvivlan i din röst
Ingen hör dina skrik
Du är skogens dömda son

Vargarna de jagar dig och ger dig ingen nåd
Ditt liv är snart till ända
Sista timmen närmar sig

Småknytt och troll har dig nu i sitt våld
Skratten skär genom ben och märg
Du orkar inte mer, och det sista du ser
Är din värld i brand, dömd av skogsvarelser

Näcken spelar
En domedagssång
För att fira människans undergång

6. Forna Dagar

Vi hör vindars viskning
Och trädens kall
För en ändring i vårat tidevarv
Som en blixt från himmeln
Kommer sanningen
Om ett bortglömt arv

Vi hör det nu
Som stål mot stål

Förfäders lidande
Ger oss kraft och mod
Som ett vargaskall
Se oss som då
Forna dagar härskade stort

Som en blixt från himmeln
Kommer sanningen
Om ett bortglömt arv
Om heder, mod
Och en skatt som kanske
Aldrig hittas mer

Vi hör det nu

Vi hör det nu
Som stål mot stål

Förfäders lidande
Ger oss kraft och mod
Som ett vargaskall
Se oss som då
Forna dagar härskade stort

Hör nu mitt kall, mina bröder
I sten vi ristar våra namn
Med blod som färg och med svärd i hand
Ska vi nu slåss för vårt hedniska forna arv.

7. Mot Jotunheim

Vid jordens utkant, bortom havets ände
I klippor, berg, is och snö
Där finns ett urgammalt rike
Hemvist till rimtursar
Ett folk av frost och raseri



Gamla som jorden
Ålderdomligt håg
Nu vi rider mot Jotunheim!



Mot frusna marker, över klippor, genom frost
Vår kamplust brinner likt Muspels eld
Utgård reser sig upp mot kalla vindars skyar
Skåda nu



Jotun!
Tiden är här!


Med fränder fallna, efter hårda strider
Är frusen mark mätt på blod
Utgårds portar öppnas, vi möts av jättars vrål
Men vi räds dem ej, ty Oden ger oss mod

Runorna är kastade, völvan spådde vårt öde
Ristat i sten, skrivet i blod, galdrar ljuder, skänker oss mod
Mot jättars land, för att finna urgamla skatter
I varghamn vi ylar, med björnram vi strider likt bestar

Gamla som jorden
Seglet höjs mot skyn
Nu vi reser mot Jotunheim

Från frusna marker, över klippor, genom frost
Vår kamplust är mättad och släckt
Utgård höljs åter I dimma och storm, dimma och storm
Skåda nu

Jotun!
Dådet är gjort!

8. En Saga Om Underjorden

Bortom dödens portar
Härskar hon i mörka salar
En ond jättinna
En varelse av svärta
Under jorden
Plågas glömda själar
Av härskarinnan av evig svält och smärta



Helheims portar stängs


Vandra, du dömde man
Utan ära har du dött
Vandra på Helväg fram
Fram till dödens port
Vandra, du dömde man
Utan ära har du dött
Vandra på Helväg fram
Lägg dig nu i mörkrets famn


En gammal bonde
En man som levt ett stilla liv
Han står nu vettskrämd inför hon som bringar död
Han var utan ära
Aldrig greppat om ett hjalt
Sällan hört ljudet av svärd som klingar



Nu har de väntat länge
Så länge under jorden
Deras vansinne griper tag
De klarar inte mer
De hungrar, de svälter
Eljudner bjuder kyla
Men i Valhall sprider sig värmen
Dömda själar söker hämnd

Modgud vaktar bron
Som sträcker sig över floden Gjöll
Garm står vakt vid porten
Som nu är låst
Men när världens slut är kommet
Skall Helgrind öppen stå
Så att de döda får komma ut igen!


Helheims portar öppnas

9. Ättlingars Klagan

På vägen mot våran guldbetäckta strand
Blickar vi framåt, tänker tillbaks
Ser framför oss, blott för ett ögonblick
De skepp som vi en gång seglat
Tar våra facklor, känner en vind
Dra genom våra sotiga hår
Tänker tillbaks på tiden
Då vi gingo obesegrat ut ur strid

Det mäktiga folk som vi tillhört en gång
Har nu tynat bort i glömskemoln
Till de fallnas ära vi nu sjunga en sång
För de män som i Valhall ännu strida

Nu vår Nord är gripen av de kristnas gestalt
Och det bara finns få som vi kvar
Nu så många har flugit till Odens salar
Men ännu fler har fallit för korsets makt
Genom lögner, genom svek har de fått vad de vill ha
Nu är det nog! Ge tillbaka vad ni tog
Inga lögner, falska ord skall förinta vår Nord
Om vi så måste gå ankelhögt i blod

En sanning som har beslöjats i fromhet och gott
Men i slutet så vinner de forna sin makt igen
En varning skall sändas från skyarnas höjd
Av hammardån, åska och ylande varg

När Fimbulvintern kommer till slut
Så skrattar korsbärarna nog ej
När Skolls jakt då slutar och Sol ej finns mer
Förstår de att allt de lagt sin tro till
Varit en lögn

Slutet är nära, snart är makten vår
Vårt blodsdränkta ursprung ska snart tas tillbaks
De som går emot sin egen gud skall ställas på knä
Och svara för den smärta de gett upphov till
Sen hantverkaren från öst öppnade sin mun
Och yttrade sina första förgiftade ord
Har världen varit dömd, höljd i dimma och sorg
Men i natt står han maktlös framför Nordens folk

10. Hinn Heiðinn Siðr

[Instrumental]








GRIMNER LYRICS