MÅNEGARM LYRICS

1. Mina Fäders Hall

Ekon mellan världar, svaga i dagens ljus.
Varsel från nedan, väntar korpens bud.
Ensam och vittrande, i människors värld.
Driven till vansinne, i dagens ljus.

Bunden till natten, minnen tar form.
Klarhet utan tvivel, i dödens famn.

Ensam i mörkret, i skuggornas hall.
Urds väv skimrar, i mina sista timmar.
Varsel från nedan, bud på vingar.
Tid att samlas, i mina fäders hall.

Tiden faller i glömska, sorg tvinnar själen.
De få av mina minnen, bleknar under årens gång.
Fragment av sånger, dofter och anleten. Dunkla,
förvirrande, tankar som irrar bi.

Bunden till natten, minnen tar form.
Klarhet utan tvivel, i dödens famn.

Ensam i mörkret, i skuggornas hall.
Urds väv skimrar, i mina sista timmar.
Varsel från nedan, bud på vingar.
Tid att samlas, i mina fäders hall.

Vid porten till Hel, svarta själars led.
Förlöst från tidens hand, på vingar buren
till Asgårds hall.

Fallen i glömska, min rätta hamn. Kom med bud,
låt mig gå hän. Låt mig åter vandra, till mina
fränder. De av månens strålar, de av nattlig ätt...

Bunden till natten, minnen tar form.
Klarhet utan tvivel, i dödens famn.

[English translation:]

"The hall of my fathers"

Echoes between worlds, faint in the light of day.
Portents from below, await the tidings of the raven.
Alone and withering, in the world of men.
Driven to insanity, in the light of day.

Bound by the night, memories take shape.
Clarity without doubt, in the embrace of death.

Alone in the dark, in the hall of shadows.
The web of Urd shimmers, in my last hours.
Portents from below, tidings on wings.
Time to gather, in the hall of my fathers.

Time falls into oblivion, grief twines the soul.
My few memories, grow pale as the years go by.
Fragments of songs, smells and faces.
Obscure, confusing, thoughts that err.

Bound by the night, memories take shape.
Clarity without doubt, in the embrace of death.

Alone in the dark, in the hall of shadows.
The web of Urd shimmers, in my last hours.
Portents from below, tidings on wings.
Time to gather, in the hall of my fathers.

At the gate to Hel, black souls row. Delivered
from the hand of time, on wings carried
to the halls of Asgard.

Fallen into oblivion, my true guise. Come, bring tidings,
let me pass on. Let me once again wander, to my kin. They
who are of the moon rays, they who are of the night clan...

Bound by the night, memories take shape.
Clarity without doubt, in the embrace of death.

2. Nattsjäl, Drömsjäl

Nattens mara väser, famnar dig i sömn,
vaggar stilla ro i sinnets land.
Sveper ned mot djupen, i drömmarnas hav,
skändar och vrider, tanke och tal.

Grå ögen av vanvett, stirrandes utan ro,
gnisslande käftar gnager i själens märg.
Som blod ur aska, driver hon förbi,
genom gånggriftars ro, från bergens djup.

Den bleka drottning över mardrömmarnas kval,
vallar sina själar till vansinnets grav...

Nattsjäl, nattsjäl, drömsjäl, stormande gast.
På en springare utav kval, rider hon dig...i natt.

Under grenar smala, i rötters vindlande snår,
vadar fram i mörker, mot marans eviga hav.

Den bleka drottning över mardrömmarnas kval,
vallar sina själar till vansinnets grav...

Nattsjäl, nattsjäl, drömsjäl, stormande gast.
På en springare utav kval, rider hon dig...i natt.

I kaosets eviga flod, ur nattvindars djup.
I nattens tysta timmar, under marans kalla hand,
formas våra drömmar om livets slut.
Nattsjäl, drömsjäl, evigt stormande gast.

Nattens mara väser, famnar dig i sömn,
vaggar stilla ro i sinnets land.
Grå ögon av vanvett, stirrandes utan ro,
gnisslande käftar gnager i själens märg.

[English:]

The nightmare hisses, embraces you in slumber,
cradling calm and peace in the land of the mind.
Sweeps down towards the depths, in the sea of dreams,
violates and twists, thought and speech.

Grey eyes of madness, staring without rest,
grinding jaws gnaw into the marrow of the soul.
Like blood out of ashes, she drifts by,
through the peace of tombs,
from the deep of the mountains.

The pale queen of the sufferings of nightmares,
herds her souls to the grave of madness...

Nightsoul, nightsoul, dreamsoul, storming ghost.
On a steed of suffering, she rides you...tonight.

Underneath narrow branches,
in the twisting thicket of roots,
wading through the darkness,
to the eternal sea of nightmare.

In the eternal river of chaos,
from the depths of nightwinds,
In the silent hours of the night,
under the cold hand of the nightmare.
Our dreams take shape, dreams of the end.
Nightsoul, dreamsoul, forever storming ghost.

The nightmare hisses, embraces you in slumber,
cradling calm and peace in the land of the mind.
Grey eyes of madness, staring without rest,
grinding jaws gnaw, into the marrow of the soul.

3. Bergagasten

Dunkla bleka syner, i bergets drömmar.
Avgrundens fasor, skuggor som ej bleknar.
Vindar från jordens djup, skämda dofter av död.
En gnagande känsla, av evighetens marter.
Tiden är svunnen...från mitt liv.

Timmar och dagar, svarta så som jord.
Ensamma och tysta, i bojor tunga.
Bojor smidda av drömmar, om evighetens slut.
Bojor smidda av hopp, om livets slut.
Bojor smidda av hat, till bergets grav.

Avbrutten i döden, karvad ur bergasten.
Vriden likt död mans kropp.
Lysten av hämnd, illmarig, vred.
Uråldrig gast, själadömd i bergets vrår.
Bergagast...

Korpklo, korpklo, vinge svart,
sök skydd i bergets famn,
till nattgastars karga land.

Välkommen till mitt kalla rike,
spunnen i plågors svala nät.
Fyller dig med vanvett,
Jag är en bergagast...

[English:]

Dark pale visions, in the dreams of the mountain.
The horrors of the abyss, shadows that do not fade.
Winds from the deep of the earth, putrid smells of
death. A gnawing feeling, of the torments of
eternity. The time has fled from my life.

Hours and says, black as earth.
Lonely and silent, in heavy shackles.
Shackles forged from dreams, of the end of
eternity. Shackles forged from hope, of the
end of life. Shackles forged from hatred,
towards the grave of the mountain.

Broken in death, carved from mountain rock.
Twisted like a dead man's corpse. Greedy for vengeance, sly, wrathful. Ancient ghost, condemned to the crannies of the mountain.
Mountain ghost...

Raven claw, raven claw, black wing,
seek shelter in the embrace of the mountain,
to the barren land of nightghosts.

Welcome to my cold realm,
spun in the cool web of torment.
Fills you with insanity,
I am the mountain ghost...

4. I Den Svartaste Jord

Skepnader i ekens valv,
Blåblekt ljus, likt marors värld.
Gråljus, i ögats vrå,
Sömnlös dvala, inför djupets kall.

Ett frö såt i den svartaste mull... Ett frö såt i den svartaste jord...

Driven, upp från djupen,
En bindande stämma, av runosång.
Krafter, från det inre,
Strömmar ur jorden, vid dödens häll.

Ett frö såt i den svartaste mull... Ett frö såt i den svartaste jord...

Dånande röster stiger sakta upp,
Bilder från själens ändlösa brunn.
Frödrivna väsen, visdomens eld, I den svartaste jord...
Vid askens rot, mot himmelen.
Runor står att finna, i bladens skuggor.
I barken estad, en linje av eld, I ovan och neden, blinder den sig själv.

Över nattens valv, hörd ekot av runors kall.
Från ovan ned, i tomhetens gap. I den mörkaste jord...

I den svartaste jord, ett offer vid trädets rot.
I den svartaste jord, klarhet vid livets häll.

Ett frö såt i den svartaste mull... Ett frö såt i den svartaste jord...

[English translation:]

[In The Blackest Earth]

Shapes, in the vaults of the oak,
Livid light, like the world of nightmares.
Grey light, in the corner of the eye,
Sleepless torpor, before the calling of the deep.

A seed sown in the blackest soil...
A seed sown in the blackest earth...

Compelled, from the deep,
A binding voice, of rune chant.
Forces, from the core, arise from
The earth, at the rock of death.

A seed sown in the blackest soil...
A seed sown in the blackest earth...

Booming voices rise from the dark,
Images from the well of the soul.
Banned beings, the fire of wisdom,
In the blackest earth...
At the root of the ash, against the heavens.
Runes can be found, in the shadows of the leaves.
Etched in the dark, a line of fire,
Above and below, it blinds itself.

Over the nights vault, the echo from runes
Calling. From above down, in the abyss
Of emptiness. In the darkest soil...

In the blackest earth, a sacrifice by the
Root of the tree. In the blackest earth,
Lucidity at the rock of life.

A seed sown in the blackest soil...
A seed sown in the blackest earth...

5. Hraesvelg

6. Vetrarmegin

Ur ett gap, malströmmars djup,
is och eld, storm och hav.
Begynnelsens tid, urvärldar två,
sol och måne, liv och död.

Urds väv, eldens glöd,
månens ljus, vid trädets fot.

Blod till jorden, vilja och offer,
ögats syn, i brunnens djup.

Nedan Hel, thursars värld,
köld och mörker, evig is.
Eli vågor, Hvergelmers djup,
kraftfulla väsen, visdomens härd.

Urds väv, isens djup,
snöns ljus, vid bergets fot.

Blod till jorden, vilja och offer,
ögats syn…

Vinterns kalla hjärta, nedan Hel.
Urväsens visdom, thursars makt.
Köldens bleka rike, evig natt
Ur isen sprungen, kaosets kraft.

Skuggor ur tiden, vetrarmegin.
Viskar i vinden, vetrarmegin.
Om eld och is, vetrarmegin.
Kaoset i evighetens gap…

Ovan jord, ifrån thursars värld,
kaos och kyla, evig is…
Ur frusen sömn, visdom bringad hem,
vinterns megin, is och eld…

[English translation:]

"Winter force"

Out of the abyss, the depths of maelstroms,
fire and ice, tempest and sea.
Time of beginning, two ancient worlds,
sun and moon, life and death.

Urd’s web, the fire’s glow,
the light of the moon, by the foot of the tree.

Blood to the earth, will and sacrifice,
sight of the eye, in the well’s depth.

Down below Hel, world of giants,
cold and darkness, eternal ice.
The waves of Eli, the deep of Hvergelmer,
powerful beings, the hearth of wisdom.

Urd’s web, the depth of the ice,
the light of the snow, by the foot of the mountain.

Blood to the earth, will and sacrifice,
sight of the eye...

Winter’s cold heart, down below Hel.
The wisdom of ancient beings, the power of giants.
The pale realm of coldness, eternal night.
Sprung from the ice, the power of chaos.

Shadows from time, winter force.
Whispers in the wind, winter force.
Of fire and ice, winter force.
Chaos within the abyss of eternity…

Above earth, from the world of giants,
chaos and coldness, eternal ice...
From frozen slumber, wisdom brought home,
the force of winter, fire and ice...

7. Draugen

Sval dagg täcker drakens kropp,
Glittrar likt Nannas tårar.
Skär stilla sin spegelbild,
Ett tecken i tystnaden.

Glödande ögon, förlorad i djupen.
Sorgefyllt kval, drauganatt...

En jöstvind fyller seglet,
Örnens skri över klippig kust.
Malströmmar stiger ur djupen,
Spillror från slocknat liv.

Glödande ögon, förlorad i djupen.
Sorgefyllt kval, drauganatt...

Stormvindar från öst och väst,
Draken kränger i havets käft.
Rans döttrar nio stiger upp,
Tronar i sin böljande skrud.
En tjutande stämma i vinden,
Trasiga segel viner och slår.
Med glödande ögon i för,
Kväder sin klagosång.

En likfärd från djupen,
Kvalfyllda ekon i stormens dån.
Svarta drivande skuggor,
Spillror av falnat liv...

Glödande ögon, förlorad i djupen.
Sorgefyllt kval, drauganatt...

[English translation:]

"Draugen"

Cool dew covers the body of the dragon,
Glistening like the tears of Nanna.
Serenely cutting its reflection,
A sign in the silence.

Glowing eyes, lost in the deep.
Doleful suffering, drauganight...

An autumn breeze fills the sail,
The cry of the eagle over rocky coast.
Maelstroms arise from the deep,
Remnants from life gone out.

Glowing eyes, lost in the deep.
Doleful suffering, drauganight...

Gales from east and west,
Thrash the dragon in the gape of the sea.
The nine daughters of Ran rise,
Towering in billowing gowns.
A wailing voice in the wind,
Torn sails whine and whip.
With glowing eyes at the prow,
Singing its lament..

A funeral procession from the deep,
Tormented echoes in the clamour of the storm.
Black compelling shadows,
Remnants from extinguished life...

Glowing eyes, lost in the deep.
Doleful suffering, drauganight...

8. Nattväsen

Lommens sorgsna rop, dör stilla ut.
Rimfaxes fradga faller, på Nerthus svala hy.
Nattsvart, frustande, skrider han fram.

Svaga glimrande ljus, från bergens vrår.
Dimmfolket samlas, över äng och myr.
Trädens skuggor vaknar, i nattligt sken.

Ur högarnas fuktiga djup, under himlens blick.
Till vargars ekande yl, träder klarhet fram.
Ur nattens källa, strömmar de åter fram.

Nattväsen, urväsen från skogarnas djup.
Gråbens vandring i korpögas blick.
Nattväsen, skuggväsen från jordens djup.
Nattens eviga urkraft…

Nattväsen, urväsen från himlens djup.
Stjärnklädda skepnader sveper ned.
Nattväsen, skuggväsen från havets djup.
Drivna av evig hunger…

Nattväsen, urväsen från bergets hall.
Stenars skimmer i dimmornas land.
Nattväsen, skuggväsen drar snart stilla hän.
Vid Dellings svallande sken…

[English translation:]

"Night creatures"

The mournful cry of the loon, quietly abates.
The froth of Rimfaxe falls, upon the skin of Nerthus.
Pitch black, snorting, he strides forth.

Faint glimmering lights,from the crevices of the mountain.
The mist folk gather, over meadow and bog.
The shadows of the trees awake, in nightly glow.

From the moist deeps of the mounds, below the gaze of the sky.
To the resounding howls of wolves, clarity emerges.
From the spring of night, once more they flow.

Night creatures, primal creatures from the deeps of the woods.
The wolf’s roaming in the gaze of the raven eye.
Night creatures, shadow creatures from the deeps of the earth.
The eternal primal force of the night...

Night creatures, primal creatures from the deeps of the heavens.
Star-strewn shapes sweep down.
Night creatures, shadow creatures from the deeps of the sea.
Driven by eternal hunger...

Night creatures, primal creatures from the hall of the mountain.
The shimmering of stones in the land of mists.
Night creatures, shadow creatures soon will flee.
By the light of Delling...

9. Delling

Korpen blickar över morgonens hav,
fäller sina vingar ut.
Låter vinden fylla hans själ,
torkar den kalla nattan väck.

Delling i öst, stjärnor i väst...

Korpen lyfter mot gryningens port,
sveper över skogarnas djup.
Blickar ned mot midgårds mark,
ty gryning är människans hopp.

Se dagen i öst, natten i väst,
se Skinfaxes man, i himmelens djup...

Gryningens ljus, flammande hav,
silverne väv, ty Delling kommer med hopp...

[English:]

The raven gazes upon the sea of morning,
unfolding his wings. He lets the wind fill
his soul, dry out the humid night.

Dawn in the east, stars in the west...

The raven takes off towards the gate of dawn,
sweeps over the depths of the forests.
Gazes down on the ground of Midgard.
For the dawn is the hope of mankind.

See the day in the east, the night in the west,
see the mane of Skinfaxe, in the depth of heaven...

The light of dawn, flaming sea, web of silver, for
Dawn comes bringing hope...







MÅNEGARM LYRICS