OTYG LYRICS

1. Vitterstigen

Gråklädda väsen som ögat sällan se,
nu vandrar i den köld som endast vinternatten ge
--- där vitterkvinna står
I solen --- sina vrår
Under jorden leva den mytomspunna ätt
Vakar över frostig mark som trolska natten klätt
Ordkarga lockrop med dimslöjor klädd
Och kalla grytter som på vitterstig blir ledd

En unger --- som tager --- vid vitterpräglad ---
Som efterträdd --- bonden hägnar in
De skogsbelägna bäckarna där bleka vårsol står
Kan du se den fagra skogsfrun tvaga sitt hår
--- den gamle skog --- när
Vid --- sorgen --- för evigt i ditt hjärta skär
När --- gammal led då hörs en klagosång
Då dystra röster varslar om för tidig undergång

På den --- de hägrat många år
Och ännu oss betraktar ifrån envist täta snår
Vid --- vi färdas ut och över ödslig mo
Den sol som skina skrider fram på evig gammal bro
De nedfallna löven med gula vindar yr
En falnande låga i höstens mörker pyr
I norrskenshimmelslyster, i natten kall och klar
Skall gamla folket vandra tills tiden sinat har

2. Vinterväsen

Över --- vatten--- tystnad över dal
I mörkrets skära --- sval
Vintriga --- göms i fjärran horisont
Där ruvar dystert urlivsformens väsen

Refräng:
Vinterväsen, skuggor av is
Under nordavädren rider
Vinterväsen, av trolldom vis
Och vänder skyar berget vrider
Vinterväsen, frostens gud
Herkulisk äro varganatten
Vinterväsen, ärrade hud
Av iskristaller om natten

Ett vemodshjärta --- tragiskt i sitt fång
Obegripligt --- skugga står så lång
I djupa åar --- frostan gnistrar hård
Som somnat framför --- stiger

En --- grå --- speglar plågsamt når
--- hjärte--- mörka stjärnan --- står
Och veder--- --- vilsefärdar ---
Och månens veka skimmer börjar falla

Refräng:
Vinterväsen, skuggor av is
Under nordavädren rider
Vinterväsen, av trolldom vis
Och vänder skyar berget vrider
Vinterväsen, frostens gud
Herkulisk äro varganatten
Vinterväsen, ärrade hud
Av iskristaller om natten

3. Fjälldrottningens Slott

[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Vintersorg & Norberg]

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård

[Refräng:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala

träget ekar rösters rop genom natten tom
De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn
Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom
Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn

Mörka skuggor rör sig över berg og häll
Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk
Dyster skepnad vandrar i den sena kväll
Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl

[Refräng:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala

Stillhet råder från dung till skär
Mörka moln sig dock vidgar
Härar samplas och blodsfanan svär
Trohet, och tronen blidkar

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall

[English translation:]

The Castle Of The Mountain Queen

Mighty shimmer rain over mountain silhouette's height
A castle among cliffs seen from the ice covered fjord of the coastland
Where the ship of abomination timlessly became moored
Its hull stands lacerateed of the cleansing storm killingly hard

An ice covered fog-image faces the mountain steeps
Our mountain queen lies dormant on stone bed
Now it is far to sun-white nights
Those of the fairy journey dance on the slippery rocks

Voices' calls echo perseving through the empty night
They shall sound over the width of the realm to the royal throne of its stronghold
Soon they shall awaken the slumbering gnome of the primordial mountain
Princely blows from bronze casted horns shall be heard far

Dark shadows move over mountain and rock
The rays of the moon breaks through the silent foilage
Gloomy shape wanders in the late evening
Beholds faithfully over the edge of the sky cloaked in nightshirt

An ice covered fog-image faces the mountain steeps
Our mountain queen lies dormant on stone bed
Now it is far to sun-white nights
Those of the fairy journey dance on the slippery rocks

Stillness reigns from grove to skerry
Yet dark clouds widens
Armies are gathered and swear the blood banner
Loyalty, and the throne appeases

Mighty shimmer rain over mountain silhouette's height
Glory to the slain who prevented the fall of the mountain realm
Where the ship of abomination timlessly became moored
No she has awakened from her sleep and shall rule once more

4. Norrut

5. Driven Ur Fjället

På den ---
--- att i berget sitta tyster
Mörk i sinn, --- fri från solens lyster
Min kammare är tom, men fylld av rikedom
täcker det ljud som mig förstenar
Jag träget satt vid min skatt av ädla stenar

[Refräng:]
Från mitt forna hem jag driven blev
Ty kyrkoklockans klang mitt sinne rev
Från berget jag klev
Jag styrde mina steg mot okända mark,
där vacker ekskog växa mäktig och stark
med lavlupen bark

Jag kände vrede stor, en stank av Kristi blod
tära på mitt hedna sinne
På mitt berg genom märg
det hemska minne
När vredgad åska gå, mot berget blixten slå
på härnad färden mig vill sända
Min kropp så kall, min bane skall mitt liv snart ända

[Refräng:]
Från mitt forna hem jag driven blev
Ty kyrkoklockans klang mitt sinne rev
Från berget jag klev
Jag styrde mina steg mot okända mark,
där vacker ekskog växa mäktig och stark
med lavlupen bark

6. Genom Ubanat Rike

De kärvande runor som ristat,
den vargbundna fullmånens rit
Vid granbergets ---, --- urtida ätt, --- run--- sett
Och irrbloss nu lyser längs stigar,
ty molntyngda böner de sänt
De ord läggas fram, av min blods---, --- sitt trolska ---

[Refräng:]
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv

Och ärbara skydraget ---
I den skylande lövtäckta björk
Från --- svart, skapar sin ---, --- trollen så ---
Över backen och moarna ryker,
under inlandsisens ärr
Granarna skrek, över mosstungen sky, och där berg --- vy

[Refräng:]
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv

Dom porlande ensliga bäckar,
hörs ödets sorgmelodi
När skogen sjöng, det steg en sol, sitter man --- spelar fiol
Och irrbloss nu lyser längs stigar,
ty molntyngda böner de sänt
De ord läggas fram, av min blods---, --- sitt trolska ---

[Refräng:]
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv

7. Frostmarkstoner

--- tjärn --- mig speglar
--- som kallar mitt namn --- vingar de seglar
--- vintriga famn --- längs en --- i nordmark belägen
När --- bryts i den eviga sfär, när de vandrat i sagans sägen

[Refräng:]
Frostmarkstroner från örikets dal
över nordmark sig breder
Så vintrigt vackra i skymningens sal
där stämmor mitt sinne förleder
Över --- denna ande beklagar så djupt
--- denna milsdjupa --- stup

Jag sätter mig ner vid den --- gran, mot den --- stam jag be---
--- mig skyddar mot regnets ilar
--- grenverkets stam, och kvistarnas bark och näver
--- hösten --- sänker sig fram --- och --- som strålarna kväver

[Refräng:]
Frostmarkstroner från örikets dal
över nordmark sig breder
Så vintrigt vackra i skymningens sal
där stämmor mitt sinne förleder
Över --- denna ande beklagar så djupt
--- denna milsdjupa --- stup

8. I Trollberg Och Skog

[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Vintersorg & Norberg]

Den skymningsröda dimma
I trollberg och skog
I älvakungens timma
I trollberg och skog
Någon klampar i bäckarnas brus
Med törsten av gravölets rus
Där lömska göler glimma
Som villjarna tog

I åsmark lystet ströver
I trollberg och skog
Han som ditt liv föröver
I trollberg och skog
Sedan istid sig vintern har dröjt
Från benpipa utskuren flöjt
Hörs toner som bedövar
Som modfälld lamslog

[Refräng:]
I den strålfångsfalnande himmelsglöd
Vedergällningens stämma nöd
Fruktas utav heden
Martallskuggans sändebud
Svept i den ljudfyllda nattens skrud
Stjärnhimlen är hans kylande brud
Och de vigs när kvällning vidtar

Makt i starka nävar
I trollberg och skog
Men inför gud han bävar
I trollberg och skog
Klockans klang i korsmannens spår
Han drömmer om hedninska år
Mot ödemark han strävar
När kyrklockan slog

Den dagabräcktning vaga
I trollberg och skog
De första strålar svaga
I trollberg och skog
Med vandringsstav i furstiga nord
Som skall skådas och ej kläs i ord
Förtäljts har mången saga
Från trollberg och skog

[Refräng]

[English translation:]

In Troll Mountain And Forest

The dusk-red fog
In troll mountain and forest
In the fairy king's hour
In troll mountain and forest
Someone is tramping in the rush of the rill
With thirst for the grave-beer's inebriation
Where sly meres gleams
Which took the lost

Wanders eagerly in ridge land
In troll mountain and forest
He who takes your life
In troll mountain and forest
Since ice age has winter lingered
From flute carved from bonepipe
Stunning tones are heard
Which paralyses the disheartened

In the radiance-fading sky-glow
The voice of the retribution sounded
Soulless wrath that brings suffering
Is dreaded by the moor
The messenger of the the stunted pine's shadow
Shrouded in the dress of the sound filled night
The star-sky is his chilling bride
And they are married when nightfall comes

Power in strong fists
In troll mountain and forest
But before god he trembles
In troll mountain and forest
The tolling of the bell in the trail of the cross-man
He dreams of heathen years
Towards wilderness he strives
When the church bell tolled

The vague daybreak
In troll mountain and forest
The first weak rays
In troll mountain and forest
With journey-staff in the princely north
Which should be seen and not clad in words
Many tale has been told
From troll mountain and forest

In the radiance-fading sky-glow
The voice of the retribution sounded
Soulless wrath that brings suffering
Is dreaded by the moor
The messenger of the the stunted pine's shadow
Shrouded in the garb of the soundfilled night
The starsky is his chilling bride
And they are married when nightfall comes

9. Skymningsdans

[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Vintersorg & Norberg]

Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog

Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt

[Refräng:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder

Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst

I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död

[Refräng:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder

[English translation:]

Dusk Dance

For long he has wandered the many-miled forest
With sorrow tormented mind
The soul agony took his life source
Since years of plenty his betrothed died

Lonliness and cold consumed him
His soul of sadness turns to stone
The dream that has nurtured him is driven away
He has left his kin, everything that he loved

Voices so tender enchant and warm his blood
Towards rill landscape he leads his steps
Shadowless creatures as beautiful as the fairies of the forests
In wetlands their songs appear

Among trunks which have seen the consuming autum
Fabulous beings walks
In the dusk dance that comforts him
Now the pain that weighted his chest is soothed

In the hour of dawn the fairy tones sounded
In slyness forever sound
They shall rise towards the red sky
The dusk dance, the death of the sorrow broken one

Voices so tender enchant and warm his blood
Towards rill landscape he leads his steps
Shadowless creatures as beautiful as the fairies of the forests
In wetlands their songs appear

10. Sorgbundna Sekel

Vandrar vinden längs --- vilande fäder
Vid sorgbundna sekel han vilat, i höglandets salar beträder
Och --- himlabrynets solnedgång är svunnen
Ett vilande --- jag beskådar den sista vilan är funnen







OTYG LYRICS