SKOGEN LYRICS

1. Djävulens Eld

Lurar i skuggorna, tidlös
Hans ögon glimrar i mörker
Djävulens tunga, roblysten
Djävulens tunga, ominös

Livets brunn, förgiftad
Livets brunn, förkolnad
En värld i aska, undergång
En värld i aska, fördömelse

Djävulens gospel stiger ur avgrunden
Hungrar i det dolda
Djävulens eld
När den femte trumpeten ljuder
Verkar i det dolda
Djävulens eld
Han är nyrkeln till domedagen
Den starkast lysande stjärnan
Verkar i det dolda
Djävulens eld

Verkar i det dolda
Djävulens eld
Verkar i det dolda
Djävulens eld

2. Apokalypsens Vita Dimma

Klorkorna klämtar, slutet är när
En dimma så tät, bringar fördarv och pina
Undergång stundar människor dör i panik
Allt raseras, allt liv raderas

Apokalypsens vita dimma
Inget liv finns längre kvar
Apokalypsens vita dimma
Livslängden är förkortad
...livet är förkortat

Den vita dimman dämpar all sikt
Människor fumlar runt
Människosläktet är värdelöst

Folk dor av kvävning
Hjälplost i dimmans mitt
Ödelagd mark, kantad av lik

Dödens emissarie, i abstrakt form
Breder ut sina vingar
Spider sitt gift likt en orm
Manniskots liv den betvingar

Apokalypsens vita dimma
Inget liv finns längre kvar
Apokalypsens vita dimma
Livslängden är förkortad
...livet är förkortat

Stöpt ur ondska, skapt ur död
Bemästrar folkets öden
Den vita dimman följer sitt kall
Och inhalerar döden

Apokalypsens vita dimma
Inget liv finns längre kvar
Apokalypsens vita dimma
Livslängden är förkortad
...livet är förkortat

3. Genom Svarta Vatten

En dunkel väg, genom dimhöljda klippor
Skuggor och silhuetter följer min färd
Svart är vattnet färgat av synd
Långt bortom mänsklig värld

Genom svarta vatten

Ensam jag ror över bottenlöst hav
Ackompanjerad av själars skrik
Vattnets ondska kallar på mig
Med dess djup fyllt utav lik

Dimman den tätnar, ett töcken av dis
Ett obehag omsluter mig
Någonting okänt tillfångatar min kropp
Dess uppsåt vet jag än ej

Genom svarta vatten

Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt
Slutet är påtagande när
Döden har mig fast i sitt grepp
Vad jag var, jag ej längre är

Dimman den tätnar, ett töcken av dis
Ett obehag omsluter mig
Jag slits ner i vattnet
Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt
Slutet är påtagande när
Döden har mig fast i sitt grepp
Jag ej längre är

4. Nihil Sine Morte

[Instrumental]

5. Aska

Bestående mörker, förlorad värld
Ödelagd, uppbrunnen, svart
När sig på människors hädanfärd
Himlen är askgrå och matt
Livet förlorat, det finns inte kvar
Stark är dödens klo
Drömlöst det är dit själarna far
Evig natt, evig ro

Aska!

En värld utav aska, undergång
Här blandas grått, svart och rött
Det nalkas en tomhet, evigt lång
Människan har nu dött

Svedd är jorden, vanskapt, defekt
Vanhelgad, vanärad, bränd
Våldtagen, nedsmutsad, med livet släckt
Besudlad i helvetets gränd

Aska!

Brå är världen som stod i brand
Öde är dess landskap
Fången i eldens mäktiga hanv
Som leder till helvetets gap

Kvar är intet, en tomhet öde
Eldens storm var för stark
Ingenting är större an döden
Som lurar långt under mark

Som dolkar i planetens sida
Ur elden i askan
Besudlad och livlös
Ur elden i askan
Människors stoft
Ur elden i askan

6. Svavelpsalm

Nere i elden, långt under jord
Där djävulen slagit rot
Han frossar i död och själamord
Och krävet sitt dagliga blot
De svaga som följer vite krist
Kommer att förgås
Nere i elden när de livet mist
Slukade av flammornas hypnos

Själar fångna, själars skrik
Mitt i helvetets näste
Förtrollade av diabolisk mystik
Mitt i infernots fäste

En åkallan, en svavelpsalm
Helveteskväde, en djävulshymn
En åkallan, en svavelpsalm
Helveteskväde, en djävulshymn

En eldstorm av demonisk vrede
Hit ska syndarna gå
När döden övergått i annat skede
Hit inget ljus kan nå

7. Orcus Labyrint

Tomt på liv, tomt på ljus
Konstant dimma, en värld diffus
Här frodas mörkret av slocknade liv
Dunkelt är hoppet vid dodens giv

Dödens rike, i nattens timma
Mörkt och kargt i nattens dimma
Landskapet utgörs av vissnat liv
Skapat av döden så destruktiv

Stigar smalnar, stanker trängs
Här är livet det som hängs
En labyrint träder fram, mörk och morbid
Byggd på mänsklig lekamen, rigid

Fordligt stoft utspritt, själar förgås
Död och disharmoni i ren symbios
Den som hamnar här kommer ej igen
Labyrintens våld har ingen lämnat änn

8. Monolit

Då frusen mark, mot berget svart
Jag går denna natt
Morkret har kommit, vilande tyst
Endast månen skanker sin lyst

Människor har fallit, människor har dött
Blodet har färgat det mesta rött
Få har lyckats att ta sig dit
Till denna svarta monolit

Monolit
Dödens triumf
Monolit
Följ dess kall

Mänskliga pussel, skulpturer av sten
Som vridna fossiler av mänskliga ben
Ingen kan baratta vad som händer här
Ingen har än lämnat dess sfär

Uråldrig ondska, stöpt ur död
Mänskliga offer i överflöd
Svart är färgen, från topp till fot
Ingen nåd när den kräver sitt blot

Monolit
Dödens triumf
Monolit
Följ dess kall

Väl framme, landskapet kargt
Nåt väldigt reser sig, stort och argt
Den breder ut sig, brett upp till skyn
En hårresande, men mäktig syn
Natten är öde, ett mörker komstant
Allt jag hört, blir nu sant
Jag förs in, den tar min själ
Min kropp förtvinar, sakta och väl

Ett med berget, det tog mitt liv
Dödens triumf i en enda giv
Berget kallar ännu en gång
På nytt blod, natten lång

Monolit
Dödens triumf
Monolit
Följ dess kall







SKOGEN LYRICS