SVAVELVINTER LYRICS

1. Brännmärkt

Jag brinner
Men ej längre av kärleken
Nej, det som här flammar
Är alla helvetens fyr
Något äro svart i mitt sinn
Jag vet när det gick i fördärv
I smutsen på stengolvet
I tingets sal
Men trollkvinnan sa
Det kommer till en ulvens natt
Jag visste vad hon om talte
Ulven som kommer, den är jag

Vid en vrede så hemsk
Att till ragnarök den bolma
O alla grymma bestar i mörkrets skog
Sänd mig i hämnd, stilla mitt sinn
Den som jag blev
När de från mig allt förskingrade
En ranglig blodtörstande man
I underlig och flammande nåd

[Chorus:]
Jag brinner
Men ej blir jag svedd
För i denna brännande pina
Ingen köld mig längre nå

Jag sover de rättfärdigas ro
Allt för att de i elden skall förgå

Må jättar ur det uråldriga
Trampa dem ner på hård mark
Och djäflar så ilska
Som knäcker vart ben
Och steglar dem i saktmod
Alla djäflar i natten
Dessa män jag skänker er

Alla djäflar i natten
Dessa män jag skänker er

Vid en vrede så hemsk
Att till ragnarök den bolma
O alla grymma bestar i mörkrets skog
Sänd mig i hämnd, stilla mitt sinn

Jag brinner
Men ej längre av kärleken
Nej, det som här flammar
Är alla helvetens fyr
Något äro svart i mitt sinn
Jag vet när det gick i fördärv
I smutsen på stengolvet
I tingets sal

[Chorus]

2. Under Bödelns Bila

Den som mig dömt
I ord hävdar en gud som sin frände
Han säger att han likt ock jag
Äro skapt i helig avbild
Men de orden är ljugna, ty jag vet
Att vi båda är mänskor
Men sen skiljer vi oss åt
Den ena, han lever i ondskap och lögn

Den andre, han flyr den förstes illdåd
Och ej mycket mer oss binder
Så skulle orden om hans gud vara sanna
Ja, då är guden hans ond, precis som han själv
Han säger sig hava fruktan inför herren
Men i sin tro skall han bli stärkt
Av alla de ting så räds han mig mest
Ty var natt vi båda drömma, om den andres död

[Chorus:]
De sa att jag dräpt
Men osanning är det
Min synd var att vägra hans skatt
Och stå mot att bli i träldom
Han stal från vårt folk
Och frossade i hor
Arvsrätten som var vår
Fick talas under bödelns bila

Jag svor att om jag förmå
Då ändas livet ditt snart
Tålamodet och tiden är med mig
Så sakteliga rinner sanden för dig slut

I skuggor från hans heliga hus
Sändes män till var dörr
Med knekt och skarpa svärd
Först i hot, därpå flöt blod

Den som mig dömt
I ord hävdar en gud som sin frände
Han säger att han likt ock jag
Äro skapta i helig avbild
Men de orden är ljugna, ty jag vet
Att vi båda är mänskor
Men sen skiljer vi oss åt
Den ena, han lever i ondskap och lögn
Av alla de ting så räds han mig mest
Ty var natt vi båda drömma, om den andres död

[Chorus]

Jag svor att om jag förmå
Då ändas livet ditt snart
Tålamodet och tiden är med mig
Så sakteliga rinner sanden för dig slut

3. In I Snärj Och Dimma

Snårstig och törne
Var backe går upp
Eller ned i ravin
Allt som bli börda
Min rygg göra krum
Evig blåst mot min kind
Mina fötter i myr
Och regn slår genom mitt tyg

Ingen kätting har hållit
Och inget blad har mig dräpt
Så allt till trots, har jag ändock en tro
Att något står mig bi, följer mig som en skugga
För att på denna jord, tycks jag förbli
Mossa och lav, rötter med suraste sav
Gråstenad grav, ner i de odödas hav
Nätterna skänkte trolldom
Och gjorde det fromma i mig förglömt

Snårstig och törne
Var backe går upp
Eller ned i ravin
Allt som bli börda
Min rygg göra krum
Evig blåst mot min kind
Mina fötter i myr
Och regn slår genom mitt tyg

[Chorus:]
Alla ting, de tycks enas
Att mot mig stå fast
Detta livet, min fattiga lott
Förgick i förbannelse och flykt
In i snärj och dimma
In i snärj och dimma

Som jag mig plågade fram
Allena, utan frände långt från mänskofolk
Skild från allt med dike och med vallgrav
Jag fann stigar, in i det fjärran

Ingen kätting har hållit
Och inget blad har mig dräpt
Så allt till trots, har jag ändock en tro
Att något står mig bi, följer mig som en skugga
För att på denna jord, tycks jag förbli
Mossa och lav, rötter med suraste sav
Gråstenad grav, ner i de odödas hav
Nätterna skänkte trolldom
Och gjorde det fromma i mig förglömt

[Chorus]

4. Laglös

Ack sådan lag
Av mänskohand den skrevs
Den förvägrade mig rättvisa
Att äga min mark, ens att bli mätt
Säg varför skulle jag låtit så ske
Aldrig att jag skänker mina kära åt hunger och köld
Allt medan tjuvar i ränker från oss alla de stal
Mitt brott hade varit det största
Om jag låtit så hända och bli

Om jag låtit så hända och bli

Varde jag girig eller okristlig
Nej, mina ord är att ock ni
Inga gudar må förarga
Ty, ni står som jag blott er rätt

De talte om en lag
Men där fanns bara lögn
De tvagde sin byk
I tysta blodbad

Laglös
Ingen ro finnes för män likt mig

[Chorus:]
Med lag fördriven
Från tinget jagad
Laglös, pris på min skalp
Ingen ro finnes för män likt mig

Ty de sade, mina brott varo svåra
Hövding och präst, i list så svart
De som aldrig förlät och aldrig kunde glömma
När ögonen de satt på någon att döma

Den mark era äldre tämjde och plöjde
Som ni likt jag fick till ert arv
Den kan ingen kyrka med ärlig ton säga
Att vi äger den intet, någonsin mer

Jag stal ej mer än dem
Blott efter att de redan från mig tagit allt
Om jag så tog ett rike och svalt det itu
Så var skulden likaväl störst på deras bord

Ack sådan lag
Av mänskohand den skrevs
Den förvägrade mig rättvisa
Att äga min mark, ens att bli mätt
Säg varför skulle jag låtit så ske

De talte om en lag
Men där fanns bara lögn
De tvagde sin byk
I tysta blodbad

[Chorus]







SVAVELVINTER LYRICS