YGGDRASIL LYRICS

1. Höstmörkrets Natt

När Måne begynner sin färd över himlen
Dimma och molnstråk skymmer hans sikt
Den lövklädda mossmarken dämper din galdsång
I nattmörkrets våld vi lämnade äro

Då stiga de upp under lavar och moss
Ett myller av väsen från trollvärldens sal
Runt kala trädstammar smygo de kring
Illvilligt viskande gruvliga visor

Lås nu din dörr om du håller dig kär
Stäng varje fönster, var tyst där du är
Ty när timman är slagen och dagen förbi
Vi lämnar vår värld åt de andra däri

Irrbloss tändes i myrar och kärr
De spöklika söker din vilsna själ
För fastnad på mossen du kämpande sjunka
Och när kvällningen falla du tända ditt bloss

Bland stockar och stenar skogenstrollen lura
Längs stigarnas singrande barrtäckta band
De bergtagna sinnen som trollsalen skådat
De aldrig i hemmet sen finna sitt lugn

Nej, ingen är trygg i höstmörkrets natt
Så stanna i sugans skyddande vrä
För när frosten kläder de nakna träden
Ja, då begynner trollfolkens natt

2. Bergtagen

En skogman så bold över myrarna ströva
Mot skogshjärtat högt över kärrmarkens mo
En plats han söker som ångest bedöva
Där han kan finna sin bergtagna ro

Vid irrblockets fot han sig satte att vila
När höstskymningsdansen i skyn tar sin gång
Mot väst synes röken från masugn och mila

Hör, granskogens mylla små röster frigör
Manar och lockar mot trollbergets topp
Ur underjords dunkel en viskning så skör
Med dimhöljda skrudar de stiga nu opp

Han väckes till liv utav visor som ömt
Runt själen hans väver sitt snärjande fång
De småväxta väsen som hällberget gömt
Tager hans hand uti vargnatten lång

På hastig färd där malmfrosar rann
Längs vitterstråk gömda med skogsrå i hand
Man aldrig igen honom återfann
Ty till döden han vila i gygrornas land

3. Skaldefader

Mot bard eller skaldefader
Vis man gör inget hån
Ovis man lever vidare i skam
Eller inte alls

Bot mot ont, runor är
Men kan även ont skapa
Gudars makt ligger häri
Okunnig man skola straffas

"Runor skall du finna,
rätt uttydda stavar,
mycket stora stavar,
mycket sarka stavar,
som skaldefadern skar
och gudamakter grovo
och de rådandes herre ristade."

4. Irrbloss

I mörker tyst och dunkelt stilla
Väntar de som ej fått ro
Under pigsols vita öga
Vakar de på ödslig mo

I aftersundens timma sittandes invid
Sovrumshärdens gyllne eld
En saga ond och mörk förtäljs
Om de som uti myren bo

När nattens mantel svart sig sänker
Över granbergskogens sus
Vaknar de i torvrik mark
Och tänder sina bleka ljus

För vedergällnings skull de söka
Efter banemannens själ
Ett grönt och spöklikt skimmer speglas
Trolskt i myrmarksforens brus

De mystika ljus över kärrvatten skina
Mareldsskimmer dansa på gungfly och moss
Med en dyster suck de plötsligt förtvina
För var kväll de tänder sina sorgfyllda bloss

Varje natt för evigt bida
De sin tid i väntan lång
I fjärran man kan höra
Mylings röst i dyster klangosång

Om du vid stockeld vila
Följ ej dessa drömska trolldomsbloss
De snärja dig och själen din
Är evigt fast i deras fång

5. Tokikvad

Frá Því langliðinn aldir
Enn lifir Þau
Minningarnar Tokas
Ok vestanferðnar hans

Broðr Nafnir
I vestanviking
Æva ekki nár heimaströndi

Nafni risti sein disi
Aftir toka brudur si

Steininn risi Nafnir
Ok hann risti runar Því
Æsirinn bœnheyrðusk hánum;
Steininn skal álegr standa

Leyf hánum álengr standa
Leyf hánum eigi sveima

Æsirinn bœnheyrðusk hánum;
Steininn skal álegr standa

Nafni risti sein disi
Aftir toka brudur si
Han uarÞ uistr tuÞr

Hvárt veitið Þér meirr -- hvat?

6. Norrland

Flammende röd i solens sken allena synes flyga
Av Hugins ätt mot offersten sin vördnad tyst betyga
Ett öga svart nu skådar ner mot skymningsmörka grenar
Bergeryggens häll det ser när skuggorna förenar

Kraxande hest i aftonljus han vänder in i nattens famn
I nordanvindens tysta sus mot varm och säker hemmahamn
Längs älvens strand i österled svarta vingar sakta slog
På svala brisar uppåt red över Norrlands mörka skog

Näckaspel och gygers kall förglöms i frostklädd skymningstid
När dimma sveper gran och tall och nattens makt tar vid
Oktobermånens trolska ljus beslöjar ödslig rullensstrand
Och skänker lugn till bäckars brus i höstfärgade Norrland

Solen sig sänkt bak fjällens höjd och kvällningen har inträtt
Älvadrottning dansar nöjd på äng som vita dimmor klätt
Mot systra horisonter glimrar nattens dunkla stjärnesfär
Där månens öga stilla skimrar över trädens knotiga här

Norrskenstungor flammar uppå himlavalvets svarta djup
Skådas magiskt över stålgrå bergatoppars bråda stup
Ännu höres korpens vingar eka tyst i skog och myr
Där forsens stämmor stilla klingar innan månskensdimman flyr

7. Uppåkra

Storhetens tid för staden i syd
Hjärtat av nordländska södern
Köpmännens stad och handelns mitt
Rikedom och blomstrande välstånd

Skatter från fjärran länder
Vittnar om långa resor
Hantverk från norr och söder
Uppåkras storhetstid

Storslagna fester runt långborden
Glada i sinnet av honungens dryck
Konungar och deras söner
Samlas vid Uppåkras gille

Asarnas makt vakar över byn
Stolthet och styrka hos den enögdes folk
Slätternas herrar i korpens tecken
Minnet av Uppåkra lever ännu

Skatter från fjärran länder
Vittnar om långa resor
Hantverk från norr och söder
Uppåkras storhetstid

8. Kungabål

På himlen vandrar en engsam sol
Kantad av rök och brandgult skimmer
I väster hon sjunker men ljuset består
På flodstranden människor samlats

Kvinnor och män med sorgen i blick
För att sända sin kung på hans sista resa
En härskare stolt i livet han varit
En kämpe med ord och med stålet i hand

I skymningens glitter drakskeppet flammar
På dyster och sorgsen ritt över våg
Ja, hon seglar så stolt emot horisonten
Mot solskivans sista slämtande ljus

Med ett segel av eld nu stormannen far
Mot vila i skymningens land
Ja, ett segel av eld sänder kungen mot Asgård
Platsen för heder och hjältarnas land







YGGDRASIL LYRICS